Jag måste få skriva av mig lite för nu har det gått för långt och drabbat oskyldiga människor.

Även fast jag själv tycker att jag arbetar med 90% fantastiska människor, och jag vill påpeka i början att jag är absolut inte rasist, måste jag säga att jag fan inte förstår hur dessa araber tänker. Mentalitetkrockar sker varje dag och det är oerhört jobbigt, helst när de beter sig som fjortisar och vägrar ta en diskussion. Rykten startas och lögner sprids hela tiden. Ena dan kan de bjuda ut en och andra dagen skriker dom en rakt i örat. Detta är ingen dans på rosor.

Då ska vi inte heller ens prata om taxichaufförerna som tvingar på en taxi eller försäljarna på gatan som visslar efter en och kallar oss tjejer "sexyyy". Varför? Vad får dom ut av det? De blir sur om man ignorerar dom och svarar man med "nej tack" blir de bara ännu värre. Kritik är heller absolut ingenting man får ge, för det är aldrig deras fel och de kan aldrig be om ursäkt. Sedan får man skit för att man dirigerat dem till ett bättre sätt att arbeta så det ska passa oss skandinaver; typ som att passa tider.

Alla kan ha dåliga dagar, men inte i egyptiernas ögon. Jag som vanligtvis är glad och trevlig får inte ha en deppig dag (inte sur, deppig!), för då är jag en surkärring och de blir elak på mig. Det är till en stooor nackdel kan jag säga att jag är svensk, blond, trevlig och glad mot alla. Jag har slutat tycka det är till min fördel för när jag gång på gång på gång får höra att folk tror jag är kär i dom, vill ligga med dom, att jag är ett sexobjekt eller får neka deras utbjudningar hela tiden. Men om jag börjar bli en "normal" människa nu klassas jag som en surkärring igen. Hur jag än gör förlorar jag denna strid.

Nu går ett rykte om mig som inte är sant och folk säger att jag snackar skit om andra och de är sur.
Visserligen bryr jag mig inte om dessa två herrar, för det är inga jag kommer hålla kontakten med i framtiden, det jag oroar mig för är om de sprider detta till människor som jag bryr mig om. För tro mig, det finns många egyptier jag håller kär! Samtidigt vet jag vem jag är och de som tror på rykten känner mig inte så pass bra att de är värd att behålla. Som sagt, back to högstadiet med den här skiten.

Avslutningsvis vill jag säga att detta handlar om ett fåtal personer men det är ändå de som tar mest energi från en. Jag har gjort mitt bästa att försöka sitta ner och prata lugnt om vart det gick snett, men vägrar de svara och fortfarande bete sig som två barn i trotsåldern släpper jag det och umgås med människor som gör mig glad istället. Jag har gjort vad jag kan, det bästa jag kan, mer kan ingen begära.

Tack till alla människor som gör mig liv lite ljusare, varje dag. Jag är lyckligt lottad att jag har er.